Hejsan alla människor! Det här är Rasmus som skriver. Framförallt så är detta Rasmus som inser att han skriver alltför lite. Det finns dock sätt att råda bot på det. Då jag ej kan förstå vad som skulle vara bättre än att utforska hur världen såg ut 1989 (som trots allt är ett väldigt aktuellt år idag). Med hjälp av vår gamle, om än något bortglömde vän. Nationalencyklopedin. Följ med mig på en resa från a till ö. Så ska vi se hur mycket av vår värld som faktiskt ändrats eller ej.

A

A – ”Första bokstaven i den svenska versionen av det latinska alfabetet motsvarande grekiskans alpha (alfa) arabiskans alif och hebreiskans alef.”

Wow, jag kanske borde gå över till att bara skriva om ord som intresserar mig istället. Men en ed är en ed. Finns det kanske något mer intressant att lära sig om bokstaven a? Men för att göra det så måste vi ta oss tillbaka till de gamla Fenicierna.

Först så kan vi undersöka den här bilden jag snodde från Wikipedia. Vad kan vi få för ledtrådar om bokstaven här? Mer än att jag tjuvtittat på den feniciska artikeln.

Längst åt vänster ser vi en uppenbar tjur/oxe, och om vi dessutom passar på att använda oss av våra flinka mänskliga igenkänningssystem så kan man lite se likheten mellan den konkreta bilden av en oxe och alla de andra.

Kanske aningen missvisande, då det nog inte direkt skedde i en utveckling på det sättet jag ritade där. Men det visar ändå hur man kan tolka det som samma symbol. Och man undrar ju verkligen vad Aleph kan ha varit för symbol?

LEDTRÅD: Det har något gemensamt med Axel Oxenstierna och det är inte 30 åriga kriget.

Ja. Det är OXE

Det i min mening mest intressanta att notera här, är övergången från ett symboliskt språk för specfika substantiv så som oxe eller någon av våra andra käcka ordformer. Till ett mer fonetiskt (fonetiskt, fenicisiskt? Oj oj oj!?) alphabet, som bygger på att bokstäverna istället tillsammans formar ljud i olika kombinationer. Inte för att det gör västkustskt mer trevligt att uttala. Men ett antal tecken vi i väst slipper lära oss. Se, om ett antal år när vi kommer till kinesiskan.

”Det är rena kinesiskan!” - Förbipasserande alkis

Fenicierna själva var ett handelsfolk. De reste runt och bedrev byteshandel över hela medelhavet. Så spridningen av användandet av deras tecken känns inte så svår att greppa. Här kan man ju även se liknande mönster pågående i vår samtida post 1989 värld när vi ser engelskans genomslag och kanske i en längre framtid kinesiskans?

Hur många låneord har vi själva från engelskan? Hur många har de från oss?

Ett klassiskt exempel:

engelska	danska	svenska	tyska	latin
window	vindue	fönster	fenster	fenestra

Det verkar som att danskan och engelskan har mer gemensam utveckling i sitt ord jämfört med de andra tre. Det enda jag egentligen vill säga med det här är att det är lätt att glömma bort att all historia är anknuten till de andra delarna av historien. Kan det hänga samman med invasioner av vikingar i Storbritannien? Jag skulle tro det. Men det får förbli en hypotes till vi kollar upp det.

Jag uppmanar er att leta upp anledningarna till ordskillnaderna själva eller typ lyssna på språket i p1. Alternativt, vänta till jag kommit till England eller vilket spår som först kommer leda mig i de banorna.

Det får räcka för bokstaven a (hungern har ingen nöd). Låt oss se vart uppslagsboken för oss härnäst!

Rekommenderade dokumentärer om språk som jag kommer att tänka på spontant:

Stephen Fry's Planet Word

Alla Fredrik Lindströms språkprogram.

ps. Kritisk granskning är a och o.